En busschaufför stannade nyligen bussen under en körning och tröstade en tioåring i några minuter, vilket delades massivt i såväl sociala medier som på nyhetsplats - bland annat även hos BBC och Huffington Post.
Alla inblandade, inklusive passagerarna och arbetsgivaren, verkar vara nöjda med agerandet, så allt är självfallet bara väl, men här bör ändå påpekas vad som utgör själva nyhetsvärdet - hade André Grandin (busschauffören i fråga) sett tioåringen på sin väg till jobbet och hjälpt henne så hade inga nyheter skrivits trots att hans personliga gärning varit densamma och trots att flickan i fråga fått samma hjälp.
Men nu, när han behöver stanna en buss och har ett annat uttalat uppdrag, så hamnar plötsligt bollen på rätt planhalva.
Det är alltså själva fenomenet att han tar andra personers tid och resurser i anspråk (ifall bussen innehåller 60 passagerare så kostar varje hjälpminut dem en samhällstimme, helt borträknat eventuella missade anknytningar etc) som utgör nyhetsvärdet. Och i vanlig ordning så hamnar sidoeffekter som exempelvis de barn som eventuellt blivit ledsna hemma hos passagerarna för att deras föräldrar inte kom hem i tid på what is not seen-kontot.
Lika lite som man kan vara generös eller godhjärtad med andras pengar kan man vara det med deras tid.
(Rubriken och ämnesvalet inspirerade av fantastiska bloggen The Unbroken Windows återkommande inslag - 400 Googleträffar på "polite company" i nuläget - om diskussioner som inte direkt är optimerade för sociala sammanhang.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar