onsdag 18 juni 2008

Pyrrhusseger för oppositionen?

Som det ser ut så klubbas FRA-förslaget igenom med viss kosmetisk putsning för galleriet. Förslaget är djupt impopulärt, vilket med all önskvärd tydlighet framgick när oppositionen sparkade in öppna dörrar med breda leenden under debatten medan alliansföreträdarna mest nyttjade fosterställningsförsvaret kombinerat med Chewbacca-vibbar.

Och naturligtvis släpper varken oppositionen eller missnöjda bloggar det här, och det kommer gissningsvis hålla att slänga in hela vägen fram till valet. En stor, stor prestigeförlust för alliansen alltså, som inte bara måste dras med ett idiotiskt förslag, utan även tvingats visa upp sitt obehagliga partipiskearbete.

Vad som däremot känns närmast surrealistiskt är att se vänsterpartiet jämföra förslaget med Sovjet, prata om faran med övertro på staten - och dessutom med ständiga hänvisningarna till de goda liberalerna.

Det är helt enkelt ingen tillfällighet att övervakningssamhället döpts till Bodströmsamhället - omröstningen må vara ett hårt slag mot alliansen, men åsikten som uttryckts är att svenska folket är kritiskt inställda till statsinblandning, de vill alltså ha långt mindre socialism än vad den borgerliga regeringen ger dem, så oppositionsalternativet är naturligtvis inte aktuellt mer än i just den här sakfrågan. Att bita sig fast vid karriärvägar nu är som att jobba över som potatisskalare för att förhoppningsvis kunna ta över kockens plats på ett sjunkande Titanic.

Jag hoppas att Fredrick Federley, Annie Johansson och Karl Sigfrid (plus någon mer) står upp i morgon, förklarar att de röstar nej till förslaget och meddelar att de lämnar sina partier för antingen Liberala Partiet eller något nystartat snarlikt parti.

På så vis skulle de ha sin integritet kvar och de slipper försöka samsas med partier som uppenbarligen inte har det minsta uns respekt för dem, samtidigt som media och bloggar direkt skulle ge dem all tillbörlig positiv publicitet - kan ett pajasparti som sverigedemokraterna ligga på gränsen till riksdagen så borde det inte vara några bekymmer för ett sympatiskt parti som hamnat precis rätt i tiden att ta sig in. (För övrigt tappar de naturligtvis trovärdighet och därmed en stor andel personväljare om de jamsar med i det här beslutet, så de har även direkt personlig karriärvinning inblandad.)

Nog vore det skönare att 2010 läsa löpsedlar som "Fredrick Federley tar Staffan Danielssons plats i riksdagen" än "Fredrick Federley lade vågskålsrösten för att genomföra socialisering av livsmedelsindustrin"?

Inga kommentarer: