söndag 15 juni 2008

Peter Perrett om kulturella "regler"

DN har en intervju med Peter Perrett angående The Only Ones comeback, och Perrett sammanfattar sin lyskraft i ett svar:

- Vår fördel var ju att vi 1977 inte gjorde treminuterslåtar som spelades i 150 kilometer i timmen. Vi följde aldrig några punkregler, vi var mycket mer sofistikerade och subtila. Jag tror att många gör misstaget att följa det musikaliska modet. Då är man snart daterad.

Och Perrett sätter därmed fingret på något intressant - punken är den regellösa gör-det-själv-på-ditt-sätt-kulturen, men som så mycket annat så drabbades den av någon märklig majoritetskultur där man skulle se ut på ett visst sätt och bete sig på ett visst sätt för att accepteras. John Lydon har adresserat problemet ett flertal gånger, bland annat här, och Mart Hällgren sjunger om punkarnas fördomar här och konformiteten här.

Samma tendens gäller naturligtvis även överallt i övrigt - går man in på ett vänstermöte så har gissningsvis de flesta liknande frisyrer, kläder och till och med matvanor, och det samma gäller även på högerkanten, vilket Niklas Wykman skrivit snubblande om. Samma fenomen återfinns även bland bloggarna - vänsterbloggar ser i stort ut på ett sätt och lägger märkligt stort fokus på vissa frågor, högerbloggar likaså fast på sitt sätt.

Det känns för mig märkligt att randgrupper som frihetsfrontare och anarkosyndikalister agerar så lika inom grupperingarna, men gruppdynamikens kvävande är svårt att värja sig ifrån - exempelvis kan nämnas att till och med livsstilsliberalismens flaggskepp Mattias Svensson inleder sin bok "Peta inte i maten!" med att beskriva de bekymmer han - som man - upplevt gällande att ändra sitt levnadsmönster.

Mönsterbrytare är oerhört välbehövliga för perspektiv - väldigt många begränsas/begränsar sig fullständigt i onödan - och det är helt enkelt ingen slump att Johan Johansson håller Peter Perrett och The Only Ones så högt. Att Perrett rockstereotypt fastnade i tungt heroinbruk får anses vara ödets ironi.

The Only Ones - Another Girl, Another Planet:

(direktlänk)

Inga kommentarer: