måndag 30 juni 2008

Paus i barnfetmalarmandet?

SvD skriver om en rapport (pdf) som visar att antalet överviktiga och feta fyraåringar minskat (och att tandhälsan förbättrats, bland annat).

Men förutom att det känns osympatiskt och hysteriskt (och fjärran från det ständiga barnavärnarmantrat att barn ska vara barn) med sådana mätningar så känns spannet för normalvikt - mellan ungefär 17,3-19,3 i BMI - snålt tilltaget; ett enmetersbarn som väger 17 kilo anses alltså vara underviktigt, ett som väger 19,5 anses lida av fetma.

Vad gäller barn och BMI så rapporterar dessutom BBC nu att en engelsk forskargrupp inte hittat något samband mellan BMI och barnhälsa, och hoppas på en revidering av folkhälsomålen.

Men naturligtvis är det ändå positivt att det tas upp någon motpol till det ständiga fetmalarmandet - förhoppningsvis tar sig den trenden även över till rapporteringen kring vuxna.
I väntan på ett sådant reportage så har SCB publicerat (självrapporterad) statistik kring längd och vikt sedan 1980 - omräknad till BMI ser den ut som följer:

Skillnaden i BMI är alltså +0,16/-0,03 enheter för män/kvinnor sedan 2000. Sett till att optimal BMI vad gäller överlevnad visats ligga mellan 23 och 24,9, och att undervikt visat sig vara långt farligare än övervikt, så tycker jag att det ser ut att vara ett diagram över en högst välmående befolkning - vilket om inte annat syns i att medellivslängden ökat drygt fem år för män och tre år för kvinnor sedan 1983.