fredag 25 januari 2008

FN:s mänskliga rättigheter - vad hände och varför?

FN:s mänskliga rättigheter är en intressant serie artiklar. Det börjar alldeles utmärkt:

1: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

2: Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.

3: Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

4: Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former skall vara förbjudna.

5: Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Och så fortsätter det med artiklar som få kan invända mot (även om jag inte riktigt begriper vad de menar i 16:3 angående att "familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället") ner till artikel 21, där tonen helt skiftar:

22: Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser.

23:1: Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.

24: Var och en har rätt till vila och fritid, innefattande skälig begränsning av arbetstiden samt regelbunden betald ledighet.

25:1 Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.

25:2: Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp.

27:1 Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner.

De mänskliga rättigheterna antogs 1948. Då var en arbetsvecka 48 timmar och semestern två veckor. 1970 var arbetsveckan 40 timmar och 1978 hade alla rätt till fem veckors semester.

Minimilönen på Irland är över 80 kronor per timme, samtidigt som många andra länder inte ens har någon minimilön. Arbetslösheten i Monaco är noll procent medan den 2005 var över 30 procent i Serbien. Snittgreken jobbade 2006 ungefär 46 procent mer än snittnederländaren.

Vem avgör innebörden av alla de flytande definitionerna, varför tillkom de, och vad skulle bli straffet om FN beslöt att exempelvis Serbiens arbetslöshet är för hög?

Inga kommentarer: