söndag 8 maj 2016

Hon kallar honom hårding, för han är så hård

Dilbert den 7 maj [bilderna klickbara för förstoring]:
Och Sverigeanpassat:
Tidigare på temat:
- Serieredux (bloggetikett)

torsdag 5 maj 2016

Man måste tänka på pocenten

Adelina Eriksson och Hanna Thenór Årström, masterstudenter i Integrerad produktutveckling vid KTH, skriver en spektakulärt typisk svensk krönika anno 2016, med önskan om obligatoriska genuskurser i samtliga ingenjörsutbildningar och stycken som:
Majoriteten av uppgifterna handlade om att utforma fordonsdelar som motorer, kolvar och bromsskivor. Alla dessa komponenter har en uppenbar koppling till funktion med utmärkande maskulina attribut.
De skriver även:
På landets civilingenjörsutbildningar däremot var endast 31 procent av de sökande kvinnor hösten 2015. En siffra som inte ökat med mer än 6 procent sedan 1997 (enl. Universitets- och Högskolerådet).
Siffran ovan finns exempelvis i DN:
Civilingenjör - 30 procent kvinnor/70 procent män (2014) - 27 procent kvinnor/73 procent män (2009) - 24 procent kvinnor/76 procent män (1997)
Det handlar alltså inte om sex procent, utan om sex procentenheter, men sådana funktionsnyanser är antagligen också uppenbart kopplade till något utmärkande attribut.

lördag 13 februari 2016

Samhällskontraktet på tio minuter

Patrik Lundberg (känd för kinapuffdebatten) skev nyligen en Aftonbladetkrönika som på intet sätt förtjänar läsas, men av intresse kan ändå vara att han nämner ordet "samhällskontrakt".

Lundberg ironiserar över fenomenet i krönikan, men alldeles grundläggande så bygger hela vår samhällsstruktur på liknande resonemang, och det kan vara nyttigt att faktiskt någon gång fundera över vad det innebär med lagtexter och liknande att någon någon gång självpåtaget tilldelat sig rättigheter på andra människors bekostnad, vilket finns effektivt sammanfattat på tio minuter av Larken Rose:

(Direktlänk)

Detta är Sverige 13

Från DN, via bubb.la, angående att Strålskyddsmyndigheten vill "UV-säkra" alla skolgårdar:
Träd med stora kronor, fasta solskydd och andra bygglösningar som hejdar UV-strålningen men släpper in ljus är några exempel på hur skolgårdar ska kunna åtgärdas framöver.
Sverige är alltså ett land som enligt lag tillsätter vitamin D i mjölken på grund av solbristen, för att sedan tvinga in barnen i skolbyggnader större delen av deras vakna dagar och dessutom blockera bort de ynka solstrimmor de där kan tänkas utsättas för, ty vidare ur artikeln:
– Vi vill ju att barn ska vara ute så mycket som möjligt och när de är där ska varken de eller vuxna behöva tänka på hur barnen ska skyddas från UV-strålningen sommartid, eftersom miljön redan är anpassad.
Ja, det där med att tänka på så avancerade saker som ifall man tycker att det är skönt med solljus är ju definitivt något som bör överlåtas till myndigheter. Och när barnen sedan inte är särskilt sugna på att nyttja sina skuggruggiga rastanstalter med hala löv så finns det redan applicerbara förslag om att dra ner på de skärvor av valmöjlighet skolbarnen tillåts och istället lägga det på tvångsgymnastik.

Bastiat valde att ironisera över att blockera solen för den uppenbara orimligheten, och likaså gjorde Simpsons; där det i Simpsons ledde till allmän klappjakt på Burns så törs jag dock ana att det är relativt tyst om det här tills det sakta men säkert blivit så vanligt att just ingen tänker på det.
Några tidigare inlägg på liknande tema:
- Detta är Sverige (bloggetikett)
- Skola (bloggetikett)
- Simpsons (bloggetikett)

lördag 30 januari 2016

En bubb.la premium-rekommendation

En relativt ny informationskälla för mig inför bloggpausen var nyhetsaggregatorn bubb.la med tillhörande radioprogram. Jag var inledningsvis en smula tveksam, då jag tidigare generellt värderat att läsa såväl argument jag inte håller med om som sådant jag på förhand inte visste var intressant.

Som tidigare nämnt så är dock tid och ork högst begränsade fenomen som bör bli värdefullare med tiden, och Bryan Caplans bubbelfilosofi har därmed kontinuerligt tett sig allt mer attraktiv:
Unlike many readers of Coming Apart, you don't have to convince me that I live in a Bubble. I've known it for decades. In fact, I think my 3-out-of-20 score on the "How Thick Is Your Bubble?" quiz greatly overstates my integration into American society. I live in a Bubble Within a Bubble.

You might even call it my Imaginary Charter City. I'm not just surrounded by Ph.D.s; I'm surrounded by libertarian economics Ph.D.s. I'm not just unfamiliar with NASCAR; I forget the very existence of professional sports for months at a time. I don't just watch shows for yuppies; I manage my entertainment to make sure that I never hear a commercial. In my world, Alex Tabarrok is more important than Barack Obama, Robin Hanson is more important than Paul Krugman, and the late Gary Gygax is more important than Jeremy Lin... whoever that might be.
Och vidare i liknande spår är Voluntary Lifes podcastavsnitt om mental decluttering välformulerat och tänkvärt:
This episode is about freeing your mind by decluttering all your mental baggage on a regular basis. Topic covered include:

- The benefits of going on an information and media diet
- The importance of having a trusted system for how to declutter your mind and control the information buildup around you.
 The role of a weekly clear-out, as part of a weekly review
- Applying the "inbox-zero" approach beyond email to digital inboxes, physical inboxes, social inboxes, and life in general.
Så när särskilt svensk allmänmedia varit hopplös och under försämring så länge jag kan minnas är det en välgärning att få flödet förhandsslipat i en för mig passande blandning av färska världsnyheter och lokala händelser av frihetligt intresse; exempelvis är hårresande utvisningar och tv-licensmaffian återkommande ämnen. Den som använder Facebook eller Twitter följer med fördel respektive flöde, där särskilt utvalda nyheter publiceras med 30–60 minuters mellanrum, och utöver det rekommenderas att besöka själva huvudsidan någon gång per dag, där rubrikerna generellt är så uttömmande att det räcker att läsa dem och den väldigt avskalade designen gör att några minuters läsande ger en bra överblick.

Just angående återkommande ämnen så är det enligt mig en av de stora fördelarna att skaffa betaltjänsten bubb.la premium (frivilligt belopp på minst 5 euro per månad eller 50 euro per år), då det ger tillgång till artikeltaggar och även till sökfunktion ifall du någon gång enkelt behöver rota fram någon byråkratibriljans.

Sedan förtjänar även radio bubb.la en vidare presentation. Där rubrikerna bitvis är knastertorrt sakliga så är det betydligt mustigare när Martin Eriksson och Boris Benulic diskuterar artiklarna. Det förtjänar här att nämnas att de bitvis företräder en annan typ av libertarianism än vad som tidigare generellt fått utrymme i Sverige; Jeffrey Tucker har skrivit om vad han kallar brutalism (som han skiljer från humanism):
To [brutalists], what’s impressive about liberty is that it allows people to assert their individual preferences, to form homogeneous tribes, to work out their biases in action, to ostracize people based on “politically incorrect” standards, to hate to their heart’s content so long as no violence is used as a means, to shout down people based on their demographics or political opinions, to be openly racist and sexist, to exclude and isolate and be generally malcontented with modernity, and to reject civil standards of values and etiquette in favor of antisocial norms.
Nämnde Eriksson är uttalad brutalist, och Benulic uttalad marxist, så du kommer troligtvis inte hålla med om allt, och det är bitvis väsensskilt från exempelvis Johan Norbergs krönikor. Det är dock alltid respektfullt och konsekvent argumenterat i trivsamt tempo, och mitt i allt bubbleri så är det ju ändå stimulerande med en smula tuggmotstånd.

Projektet är dessutom sympatiskt frivilligfinansierat och transparent drivet på begränsad budget med tonvis av frivilligarbete, så varje krona de kan få in är utöver att vara en klase långfingrar åt tv-licens och presstöd även något som faktiskt gör praktisk skillnad i vad som objektivt får anses vara svensk frihetsrörelses mest intressanta och snabbväxande projekt för tillfället.

Så på samma sätt som bland andra Henrik Alexandersson, Cornucopia?, Hans Li Engnell och Robert Toth så rekommenderar jag såväl bubb.las gratistjänster som den nya premiumtjänsten som delar av bubbelbyggandet.

Det blev en paus

Ibland knackar verkligheten på, och när så sker så får man helt enkelt förhålla sig till den. Tid och ork är begränsade tillgångar, och behövde brukas annorstädes.

Numer är jag dock i en helt annan situation, och borde kunna få iväg åtminstone några inlägg per vecka. Jag har fortsatt läsa och lära i relativt samma takt som tidigare, så en uppsjö upplägg från det senaste året finns, och förhoppningsvis blir det en nygammal blandning framöver.

Den här bloggen lever så länge jag gör det, även om det med all sannolikhet kommer bli uppehåll i skrivandet med ojämna mellanrum, så att följa via RSS rekommenderas.

måndag 29 december 2014

En vecka med Pär Holmgren-effekten

Pär Holmgren skrev nyligen på SVT Opinion:
Funderar du över om det ska bli en vit jul eller inte? Tycker du att ”vintern” hittills varit ovanligt mild?
Holmgren refererar i artikeln till SMHI:s graf över Sveriges medeltemperatur 2014, vilken då såg ut enligt följande:
Holmgren om grafen:
De tidigare rekordåren har medeltemperaturer på +6,6 – 6,7° Celsius. I år kan det bli +7,0°, vilket i så fall skulle vara en mycket stor rekordmarginal för att vara medeltemperaturen för ett helt år över hela landet.
Och följaktligen, från temperatur.nu (stationen som visas är Uppsala, dels då Holmgren håller hus där och dels då siffrorna kommer från Uppsala universitets Institutionen för geovetenskaper):
En vecka efter Holmgrens artikel publicerades så har alltså temperaturen i hans närområde sjunkit med cirka 13 grader, Aftonbladet larmar om halka i hela landet och att "Nu rullar iskalla vintern in", och SMHI:s graf ser nu ut enligt följande:
Det ser alltså ut som att 2014 blir cirka 0,1 grader varmare än 1934, vilket med tanke på allmänna mätbekymmer, bebyggningseffekter och liknande åtminstone inte alldeles självklart borde leda till över 3300 Facebookdelningar och 200 Twitterditon.

Några tidigare inlägg på temat (se även bloggtaggen Pär Holmgren):
- Ice, ice baby
- Två år med Pär Holmgren-effekten
- Pär Holmgren-effekten
- Pär Holmgren revisited
- Väder och klimat

lördag 8 november 2014

Dolla auction bills, y'all

Vidare angående att Stefan Löfven försöker dölja sin okunskap genom att sluddra så går det självfallet även göra motsvarande i skrift - psykolog Oscar Henrikson intervjuad i dagens DN:
– Precis, det kallas förlustaversion och går i korthet ut på att man inte vill förlora. Det är det som gör att man känner att man kan buda mer och kanske bara lite mer, man vill inte känna sig som en förlorare. Det finns ett psykologiskt experiment där deltagarna budar på en tiokrona, det blir snabbt inte rationellt och budgivningen går över 10 kronor.
Det experiment som med all sannolikhet åsyftas kallas vanligtvis för "dollar auction" - från Wikipedia (en sådan auktion finns även upplagd på Youtube):
The setup involves an auctioneer who volunteers to auction-off a dollar bill with the following rule: the bill goes to the winner; however, the two highest bidders must pay the highest amount they bid.
Dinosaur Comics på temat ("that movie" är War Games):
Fenomenet i fråga har alltså egentligen inte nämnvärt mycket att göra med vare sig förlustaversion eller husbjuderi, och det är i sig inte irrationellt under förutsättningarna att bjuda över vinstsumman, vilket såväl psykologen som DN-journalisten självfallet förstått ifall de haft minsta intresse i ämnet.

Brad Taylor står för betydligt träffsäkrare liknelse (där hänvisade Tullock nyligen avled):
Gordon Tullock showed [gated] that firms competing for government favours are in a similar position to bidders in a dollar auction: the effort they’ve put into winning that government contract or having regulation harm their competitors immediately becomes a sunk cost and therefore irrelevant to future decisions. They are then faced with the option of committing further resources to rent-seeking, or packing up and going home. In some cases, they may even commit more resources to rent-seeking than the total value of the rent itself. Everyone loses, since even the looters pay $2 for the stolen $1 bill.
The person running the auction is in a position to make a tidy profit. Rent-seeking, though, is not normally a pure transfer, but hugely wasteful expenditure on dodgy research and obscured bribes. Some politicians surely get some nice perks, but the benefit they receive will rarely match the cost.
Och Taylors sammanfattning:
This is one among many reasons that government is shit.
Några tidigare inlägg på liknande teman:
- Stefan Löfvens way with words, återigen
- Staten wants to play a little game

söndag 2 november 2014

Tricky treating

Från Twitter:
Tweeten i fråga har retweetats och favoritmarkerats över tusen gånger vardera, och även kopierats och skeppats vidare en hel del i andra sammanhang.

En sosse (eller någon annan politiker) skulle dock aldrig personligen utöva sin politik - skulle någon exempelvis knacka på hos grannen och kräva in 50 procent av vederbörandes produktion så skulle det troligtvis bli en smula dålig stämning. Och dessutom skulle det vara uppenbart såväl olagligt som omoraliskt.

Jansson skulle alltså istället snarare tvinga hushållen som tänkt skänka godis - och även butikerna som säljer godiset till hushållen - skicka godis (och nödvändigt pappersarbete) till en centralorganisation, som sedan fördelar det efter att ha granskat pappersarbetet från de barn som önskar få det utdelat, minus då vad hela godisfördelarapparaten moffat i sig som lön för mödan. Allt helt lagligt, och den överväldigande majoriteten skulle anse att de hushåll och butiker som skulle försöka kringgå processen var såväl olagliga som omoraliska.

(Direktlänk)

Tidigare på liknande tema:
- Den ena handen förtränger vad en miljondel av miljontals händer gör
- Tre filmer för att förstå liberalism
- It's funny 'cause it's fascism
- Språka på socialistiska

lördag 1 november 2014

Rock'n'roll e död

Peter Santesson, chef för opinonsanalys på Demoskop och en av Sveriges allra mest läsvärda bloggare, retweetade nyligen utan övrig kommentar The Atlantic angående en studie om att "pop stars live roughly 25 years fewer than the general American population":
Ständigt fantastiske Christopher Snowdon har redan bloggat om frågetecken kring studien, och sparade därmed mig en del tid - ur hans inlägg:
Rock stars didn't exist until the 1950s and since many of them are still alive, we don't know what their average age of death is. It wouldn't be at all surprising if they die earlier on average, but the graph above tells us very little about whether this is so.
Och:
There is a small amount of survivor bias at work here, ie. the rock stars have to live to be in their twenties (generally) before they become rock stars. That probably isn't a big issue when so few people die before the age of 20. The real problem here is a sort of reverse survivor bias, sort of like immortal time bias, but not quite either of those.
Ytterligare en faktor i sammanhanget som definitivt förtjänar att nämnas är - som Stefan Sundström skaldade: "Går du och dör så kan vi sälja dina skivor som smör". Jag har liksom Snowdon inte lyckats hitta studien, så jag har ingen aning om hur Dianna Kenny valde ut sina 12 000 mätobjekt eller om hon kanske till och med korrigerat sina siffror för fenomenet på något sätt, men exempelvis så åttiofaldigades Michael Jacksons försäljningssiffror direkt efter hans död, och Amy Winehouse sålde ungefär lika mycket veckan efter hon dog som hon gjorde fram till den veckan.

Intressant nog lyckas studien alltså samtidigt pricka survivor bias, reverse survivor bias och death bias.

(Direktlänk)